Älskade
Jennifer
En härlig tjej, som tyckte om att diskutera, och hade ett hjärta av guld, hela Jennifer var ödmjukheten själv. Hon månade om sina medmänniskor, ville alla gott i livet. Hon kunde känna empati, hade lätt till tårar, men lika lätt till skratt.
Åh, hennes härliga, smittande, klingade skratt. Vad vi skrattade tillsammans.
Varje dag skrev eller sade jag till henne:
Ha en bra dag, va rädd om dig, det finns bara en Jennifer som du, jag älskar dig. Vad glad jag är att jag sade och skrev så, även om Jennifer ibland tyckte att det blev lite tjatigt.
Wado Ryu-tjejen, som älskade sin sport, karaten. Hon som blev så glad när hon fick förtroendet att instruera, både vuxna och barn.
Tjejen som inte hade bråttom att gradera sig, – säkerheten och styrkan beror inte på vilken färg man har på bältet, sa hon.
– Folk ska känna respekt för mig oavsett vilken färg jag har, det är det som finns här inne som räknas, sade hon och pekade på sitt hjärta.
Jennifer trodde inte att det fanns onda människor, speciellt inte inom budo- och kampsportsmänniskor.
Men det fanns det, den 20 juni 2001 ströp en kampsportstränare vår dotter.
Jennifer var 18 år 5 månader och en dag, när han bestämde att hon inte skulle leva längre
